Medan vissa gläds åt årets startfält som nu är komplett saknar andra sina favoriter. På Facebook hoppas man dock in i det sista.

Hur stort stöd har artisterna i Melodifestivalen 2010? Jag tog en snabb koll bland klubbarna på Facebook och kom i skrivande stund fram till följande:

Klubben ”Jag tänker rösta på Crucified Barbara” har hela 1 877 röstningsbenägna medlemmar, medan ”Vi som håller tummarna för Pernilla Wahlgren” har ynka 10. Däremellan har till exempel ”Rösta på Lovestoned” 794 medlemmar, ”Erik Linder till final” 559, ”Vi som hejar på Alcazar” 360, ”Sibel till final” 273, ”Rösta på Ola” 178, ”Vi som röstar på Getty” 94, ”Vi som vill att Highlights ska vinna” 80, ”Darin in Eurovision Song Contest” 28, ”Rösta på Dogge”, 23 och ”Anna Bergendahl ska vinna Melodifestivalen” 16 medlemmar.

Jag gjorde dessutom upptäckten att flera av de medverkande har dragit igång egna stödkampanjer. Här är artisterna som jagar röster till sig själva:

”Andra Generationen med låten Hippare Hoppare i Melodifestivalen” har 1 382 medlemmar, Linda Pritchards ”Rösta mej till final” 468, ”Frispråkarn i Melodifestivalen” 352 och Webbjokern ”MiSt – Come and get me now” 296 medlemmar.

Det är inte mycket som är sig likt i Melodifestivalen. Nya regler, rekordmånga debutanter och en webbjoker är bara en bråkdel av de nyheter som möter publiken och inte minst artisterna när årets upplaga går av stapeln om bara några få veckor. Förändringarna beror främst på, om man ska ta projektledare Thomas Hall på orden, ”viljan att förbättra och ta tävlingen framåt”.

I deltävlingarna går det bidrag som får flest röster i första röstningsomgången direkt till finalen, utan att behöva vara med i den andra röstningsomgången. I finalen så har de elva jurygrupperna delats upp så att fem av dem är svenska och sex europeiska.

Jag tycker att de nya reglerna verkar både glasklara och bra, särskilt med tanke på de senaste årens floppar i den internationella tävlingen. För att det fortfarande går att vinna även om man representerar Norden är ett som är säkert. Det visade inte minst Alexander Rybak prov på när han så sent som i fjol sjöng Norge till seger.

Året var 1999. Knappt nio år gammal blev jag tokkär i den 25-åriga smålandstösen med den fantastiska rösten och långa silverkappan redan vid första ögonkastet. Charlotte Perrelli (då Nilsson) gjorde storstilad entré i mitt liv när hon kammade hem Melodifestivalen med låten ”Tusen och en natt”, som för övrigt är precis lika bra i dag som den var då.

Någon vecka efter segern gästade dansbandsångerskan ett varuhus i Kristianstad för ett exklusivt framträdande med efterföljande skivsignering. I den enorma folkmassan stod jag med ett egentillverkat hyllningsplakat. När det blivit min tur att få schlagervinnarens namnteckning i skivkonvolutet överräckte jag plakatet som fick Charlotte att bjuda tillbaka med en gosig kram direkt. Givetvis fanns flera tidningar på plats och förevigade idolmötet som bland annat stod att läsa om i Kristianstadsbladet dagen därpå. Rubriken löd ”9-åring fick lyckligt möte med sin idol”.

En dryg månad senare, närmare bestämt den 29 maj, trotsade jag tröttheten med schlager. Strax efter midnatt svensk tid stod det klart att Sverige vunnit Eurovision Song Contest. Det var bekräftelsen på att Charlotte Perrelli och "Take me to your heaven", låtens engelska titel, inte bara hade vunnit mitt hjärta. Hon blev, liksom Carola åtta år tidigare, stjärna över en natt.

Där och då föddes mitt enorma festivalintresse. Varje år kliver jag in i schlagerbubblan någon gång i februari (den här gången redan i januari) och kommer inte ut förrän i mitten av maj. Och jag bara älskar det!

Då är det här rena rama guldgruvan! Här kommer du inom kort att kunna tävla om helt fantastiska priser, men innan dess behöver jag din hjälp.

Vad vill du vinna? Lämna gärna förslag, ju fler desto bättre, så ska jag göra vad jag kan för att skapa tävlingar med dina (och kanske någon annans) drömpriser som vinster!

Den som väntar på något gott...

Med siktet inställt på svensk seger i Norge, närmare bestämt i Oslo den 29 maj, börjar nu resan mot 10-talets första och decenniets sista schlagervinnare.

I den här bloggen kommer jag, Johan Svensson, att lotsa dig genom festivalen. Min förhoppning är att ge dig allt och lite till. Det vill säga stort och smått, lätt och hårt, sött och salt och så vidare. Och jag hoppas att du tänker vara min allra trognaste reskamrat någonsin. Tillsammans blir vår resa med största sannolikhet, och rätt mycket flyt, oslagbar.

Hoppa på tåget (om du inte redan har satt dig tillrätta) för nu åker vi!